Berwaldhallen är fullsatt denna fredagskväll när gästdirigent Marin Alsop – en banbrytare för inte minst kvinnliga dirigenters möjlighet på pulten – lyfter dirigentpinnen. När det kraftfulla slutackordet i Sjostakovitjs femte symfoni klingar ut i salen några timmar senare har många tankar formulerats i mig. Symfonin skrevs och framfördes 1937 – en tid när både musikens fria skapande och yttrandefriheten var under ständigt hot. Stalins skarpa kritik mot Sjostakovitjs musik kunde fått förödande konsekvenser om inte folkets 40 minuter långa applåder i samband med operabesöket signalerat något annat. Man brukar säga att de räddade tonsättarens liv.
Applåderna i Berwaldhallen är starka och långa även denna kväll, en handling som visar på musikens betydelse i människors liv än idag. Inom mig ser jag bilder från konserter under brinnande krig i Ukraina. Hur musiken hjälper människor i nöd och blir ett starkt bevis på musikens avgörande del av vårt totalförsvar. Musiken gör skillnad för individen och för gemenskapen. För kreativiteten och läkandet. För reflektionen och lärandet.